ataras

Åh min stackars hjärna är så förvirrad. Körde med hårddiet och träning och det fungerade ju bra ett par dagar. Tappade vattenvikt och jag lurades till att tro att JAA jag fixar detta! MEN. Men men men. Eftersom jag aldrig haft anorexi så visade ju bulimin sitt fula ansikte igen en gång. Har inte kräkts, är för rädd om min röst för det. Men fy fan. Min hjärna fungerar genast som så att det som är förbjudet, det m.å.s.t.e jag få. Och i mängder. Har nu både hetsat och överätit i flera dagar och känner mej helt otroligt misslyckad. Har dessutom haft så mycket jobb och varit tvungen att pendla att jag helt enkelt inte haft tid att träna. Det blir inte mycket tränat när man åker iväg på jobb 05:30 och är hemma 21:30.

Var ju förstås en weak bastard igår och tröck i mej Digestive-kex med ost på som kvällsmål, bara för att en kompis var här och tröstade mej och jag kände att jag kanske nog kan äta lite ändå. Fan vad jag ångrade mej efteråt! Hade lust att trycka ner fingrarna i halsen. Gjorde det ändå inte. Hade bara varit ännu svullnare idag då. Det där med shake-diet är nog bara dömt att misslyckas. Men jag har lagt upp en realistisk plan istället!

Vår depressionen har mej i ett fast grepp och har man vänner som jag tydligen har så behöver man inga fiender. Har försökt leva någonlunda friskt i matväg. Har jag mått väldigt dåligt har jag inte ätit, men annars har jag tvingat mej att äta för att orka. Tyvärr har jag varken orkat diska eller göra mat heller, så har ätit mycket färdig mat. Vilket jag har haft ångest över. Har gått upp till 59-60 kg och har försökt intala mej själv att min kropp har nu kunnat lägga på sej muskler, det är bara muskler. *mantra*det är bara musklerdetärbaramusklerdetärbaramuskler*

Nä, nu ska jag försöka ta hand om mej själv lite bättre. Tänker försöka tvinga mej själv att äta regelbundet och tillräckligt för att orka må bra. Börja träna, så att jag inte får ångest över att jag äter och då så kommer jag inte att vilja dricka heller. Och dricker jag inte så sover jag bättre, vilket gör att jag borde må ännu bättre. Och mår jag ännu bättre så orkar jag bättre med allting jag har ogjort och som jag vill göra och då har jag inte ångest över allting som blir ogjort och börjar hata mej själv. Så nu börjar projekt sluta hata mej själv!!!

Nä, fy fan. Nu lägger jag mej på torken. Släpade hem en tjej på söndagen (visserligen het, men ändå!!!) och var packad som en liten sill. Nu får jag verkligen lova att lugna ner mej! Detta är inte likt mej. Brukar inte greja med one night stands och jag brukar inte vara full SÅ HÄR ofta. Måste verkligen dra i nödbromsen nu. I förra inlägget svamlade jag något om att acceptera läget, men fan...

Fuck fuck fuck fuck fuck. Kan X bara försvinna ur mitt huvud? Jag klarade av att kontrollera de känslorna ända tills jag hade en Freudian slip och sade hans namn på helt fel ställe och en kompis kom på mej i fyllan i måndags.

Tja, nu tänker jag bara acceptera att jag är i en fas där allting spinner på lite för snabbt. Kan inte göra någonting åt det ändå. :P Har blivit en hel del festande igen, men det positiva är det att jag inte vill ha mat när jag är bakis. Sover så mycket och det lilla jag hinner äta på de timmarna jag är vaken är helt okej. Har inte ätit fyllemat heller, så vikten har hållit sej stabil. Har inte vågat väga mej på några dagar nu, men senast jag kollade stampade vikten på stället. Vackert så. Med den här livsstilen får man vara glad över att inte gå upp i vikt. Man kan ju inte kräva för mycket av sin stackars kropp.

Jaha, så sket det sej igen med att vara nykter. Men roligt hade jag ju istället. Men idag har jag sån jäkla baksmälla och en jävla moralare. Får försöka ta mej igenom dagen på något vis utan att förgås av ångest. Men det är ju självförvållat, så jag ska inte gnälla.

Hah! Nu har jag lyckats hålla mej ifrån ölet. Patetiskt att man ska tycka att det är en bedrift, men till exempel idag så kliade det verkligen i fingrarna. Oroväckande att det känns som att jag skulle behöva dricka ett par öl för att kunna göra vissa saker bättre. Så det är fortfarande spritförbud ända fram till på fredag. På fredag får jag vara hur full jag vill. ;)

Nä, nu får det verkligen vara slut på det här drickandet. Lyckades med konsstycket att bli kanonfull igår igen. Den här gången med ursäkten att träffen med den nya terapeuten gick så bra. Nu får jag verkligen lov att vara nykter till nästa veckas fredag. Det här börjar ju nästan vara oroväckande. Skärpning Atara!!! Jag behöver inte ett till problem på halsen.

Min terapeut är seriöst dum i huvudet. Orkar inte gå in på detaljer, det har varit så mycket vrickat under snart det år jag har gått hos henne. Men igår var droppen som fick bägaren att rinna över. Det är fan inte okej att din terapeut säger att det är ditt fel att du har blivit fysiskt antastad och att den hotar att kasta ut dej ur terapin för att du blir upprörd och arg (som jag aldrig tidigare blivit under sessionerna) över det och visar andra känslor än apati och tårar.

Hittade mina gamla mått på shapelink, de fanns sparade ännu från våren 2009. Lägger in bild här nedan:

Hoppas ni har haft en riktigt fin nyårsafton och en bra start på det nya året. Själv hoppas jag på ett bättre år än det förra, fastän det har rymts med mycket fina saker också under 2011.

Jaha. Så var det återfall igen, självdestruktiviteten frodas. Pengarna är uppsupna och det vänstra låret täckt med plåster. Nu har jag ångest. Fortfarande den där jävla ångesten. Men vad gör man? Får vara glad att man är dagen efter så man inte orkar bry sej. Vad spelar det för roll egentligen? Jag har inte skurit för djupt, bara rispat så där patetiskt. Det har väl ingen annan någonting med att göra? Det är inte skadligt eller farligt. Det är dumt ja. Men min ensak. Och har jag inga pengar har jag inte råd med mat heller, så det är ju bara perfekt.